Det är dags för den här bloggens första riktiga inlägg. Det kommer att behandla en av mina absoluta favoritgrupper, The Moon Lay Hidden Beneath a Cloud. Jag kommer dock att dela upp det på två eller tre delar för att inte trötta ut er med allt för mycket text det första jag gör. Jag vill även få ordning på bloggens layout innan jag skriver mer.
The Moon Lay Hidden Beneath a Cloud var en duo från Österrike som var aktiv mellan 1993 och 1998. Bandmedlemmarna var Alzbeth och Albin Julius. Musikens genomgående tema är Europeisk medeltid och musiken gavs ut på det egna bolaget Arthur's Round Table. TMLHBAC var under sin aktiva tid rätt mystiska. De publicerade aldrig någon direkt information om bandet då de inte ville skapa någon form av image de senare skulle vara tvungna att leva upp till. De ville låta musiken föra deras talan.
Namnet TMLHBACEnligt Alzbeth själv kom det sig av deras romantiska natur. De tänkte att det var en underbar syn på natthimlen som sker överallt på planeten och kanske även på andra. Det är något evigt som aldrig kommer att försvinna, men det finns även en djupare sida. För det första beskriver det ett fenomen i naturen. Om månen ligger dold bakom ett moln kan det vara en överväldigande känsla för vissa. De känner sig starkare när de tittar upp på den och inre djupare känslor väcks till liv inombords. Andra kanske känner sig rädda eller åtminstone pirriga. Således är det betraktarens personlighet och sinnesstämning som bestämmer vilka olika känslor fenomenet frambringar. Det är också detta som musiken gör med lyssnarens själ, så man kan se TMLHBAC som en djupare och mer komplex beskrivning av deras musik men namnet gömmer även en allegorisk mening. I månen, molnet och deras konstellation till varandra finns en djupare mening men att gå in på det är att ta ifrån folk deras fantasier.
Namnet Arthur's Round TableNär Alzbeth och Albin reste runt i England besökte de ett flertal platser med koppling till arthurmyten. Tintangel där man tror att Arthur's eller Uther's slott sägs finnas, Glastonbury där det är sagt att han är begraven och även den heliga graal. I Cornwall lurar han under varje sten och i Winchester såg de det stora runda bordet i slottets stora sal. De fann alla dessa platser imponerande och sakta började idéen att växa fram om att döpa skivbolaget till 'Arthur's Round Table'.
Avskalad artwork och inga låtnamnNågot man noterar när man håller en skiva med TMLHBAC i handen är dess spartanska utformning. Inga texthäften eller ens namn på låtarna. En tradition som Albin Julius senare skulle föra vidare till Der Blutharsch. Detta kommer sig av att den lilla ytan man har att jobba med på en CD reducerar de konstnärliga möjligheterna rejält. För TMLHBAC var det viktigt att ge ett visuellt intryck av det hörbara materialet. Då planer fanns redan från början att ge ut en bok så fick texthäften snällt stå åt sidan tillsammans med 'lectural information'. Anledningen till att inte namnge låtarna är dock en helt annan. Namn på låtar är bara etiketter då de reducerar musiken och dess text till ett litet användbart ord. Med detta ord följer fantasin till lyssnaren. Detta är något man upptäcker rätt enkelt genom att titta på klämmiga titlar på många låtar. Så fort titeln finns där så för den in lyssnarens tankar på andra spår och berövar personens möjlighet att låta tankarna sväva iväg utan att influeras av den där lilla textsnutten och få egna intryck.
Vad inspirerade Alzbeth och Albin?Influenserna kom naturligtvis av deras egna intressen. De drevs av känslor, rädslor, hopp och förakt men ingen av musiken gjordes med flit om man säger så. Enligt Alzbeth så måste musik få komma av sig självt om den skall kännas äkta.
SpråkNär man lyssnar på TMLHBAC så hör man rätt snart att det är ett flertal olika språk som det sjungs på. Latin, franska, tyska, engelska, slaviska språk. Alla språk har en viss klang och detta tog TMLHBAC vara på. Vissa är hårda med många konsonanter och andra mjukare och med en mer vokal intonation. Skillnaden är mycket slående om man jämför medeltida mässande på latin, engelska och gammal franska även om det mesta från just den tiden är skrivet på latin. Latin var dock reserverat för för en väldigt liten del av populationen så den vanliga poesin skrevs ofta i hårda dialekter som är svåra att uttala idag. Alzbeth gillade att experimentera med olika språk och enligt henne så krävde hårdare teman hårdare språk, som kroatiska på
Were You Of Silver, Were You Of Gold.
Fortsättning följer...
